Igår kväll såg vi min kusin sjunga med sitt band i Packhuskajen. När de mot slutet lät en av låtarna gå över i Bowies Heroes var det faktiskt smått magiskt. Hon var som min äldsta dotter när hon började sjunga för oss på släktträffarna.
När mamma, den emigrerade dottern, tog med oss från Göteborg var det alltid fullt hus hos mormor och morfar nere i Småland. Mammas två systrar var på plats med sina män och mina kusiner.

Mormor stod redan på trappan när vi svängde in på grusplanen. Moster hade rullat hennes hår och färgat det sådär kastanjebrunt. Det luktade starkt av Björn Axens hårspray i hallen när vi kom in.

Därinne var det trångt med släktingar som forslade mat mellan köket och finrummet. Alla hjälpte till. Ja förutom mosters man som var trummis och hade stort lockigt hår. Kanske hade han nåt problem med halsen för han stod oftast lutad under kökskranen och harklade sig så högt att jag trodde lungorna skulle lossna och rinna ut i vasken.

I ugnen stod de där stora vågiga pommes fritesen som jag hade beställt till mormors köttbullar. Alla kusinerna hade sin egen beställning. Nån åt bara sås och potatis. Nån annan bara godis.

Vi skyndade oss upp på ovanvåningen för där låg morfar och tittade på tv som om ingenting annat pågick i hela världen. Han var kort, hade vitt vågigt hår, stor hård mage och de bästa kramarna i världen.

Under middagen fyllde morfar, som själv inte längre drack en droppe, snabbt på svärsönernas glas. Jag minns hur han svagt nickade huvudet bakåt för att följa med i rörelsen när snapsarna sänktes.

Mormor, som nog smugits till nåt extra glas rödvin av morfar, berättade med slutna ögon sin evighetslånga historia om släktingarnas utvandring till Amerika.

Pappa, som var den enda icke-smålänningen, försökte hetsa min moster med diskussioner om socialismens baksida och moralproblemen med svarta pengar.

Mamma, som blev allt mer obekväm med allt snapsande, bytte demonstrativt om till nattlinne och pratade högt om att hon snart skulle stoppa in öronpropparna.

Morfar hade sedan länge dragit sig tillbaka till övervåningen för att kolla de sista travresultaten på text-tv. Hans nerver tålde inte längre att se själva loppen, så han stegade istället fram vinnarna med fjärrkontrollen.

Jag höll mest till i garaget. Jag slog på den där gula pingisbollen så hårt jag kunde mot morfars enorma ålkylar tills mamma kom nerrusande i nattlinnet och ropade att det genast var läggdags. Jag hörde samtalstonen höjas när jag släpades mot ”Holken”.

På morgonen kunde mormor sitta i köket och lyssna på nån av min kusins skivor. När jag kommer in så sänker hon volymen och lägger in frallor i micron.

Sen blundar hon och berättar sin historia om våra släktingar som minsann utvandrade till Amerika.

Delta i diskussionen

1 kommentar

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s